Cornelia - mitt allt - så underbar och så fin!

Idag var Cornelia till dagis för första gången på 2, nästan 3, veckor p.g.a. julledighet. Hon såg fram emot att gå dit och leka av sig riktigt ordentligt. Lämnade henne kl 8 imorse så att hon kunde äta frukost där. Hon vinkade så glatt hejdå!
Det kändes väldigt bra att lämna henne på dagis då jag inte kan påstå att det varit så bra hemma på sista tiden. Eftersom jag mår som jag mår just nu så kan jag erkänna att jag inte varit den mamma jag brukar/vill vara. Jag har inte samma ork. Måltiderna blir det si och så med och jag har absolut ingen ork till att leka eller gå ut i parken. Så därför känns det bra att lämna på dagis där jag vet att hon får lagad lunch, får gå ut och leka samt har massa kompisar och fröknar att leka med.

Hämtade Cornelia straxt innan 16 och hon lös när jag kom och hämtade henne. "Mamma jag har saknat dig" utbrast hon. Så härligt att hämta henne när man får höra sånt. Tyvärr var jag tvungen att bli lite irriterad på henne på vägen hem då jag mådde uselt och var behov av att komma hem snabbt. Cornelia däremot hade inte bråttom hem..

Men hon har varit så duktig och förstående nu när jag mått så dåligt. Hon har gjort så söta saker!! En gång då jag låg och vilade på soffan kom hon spontant och la över mig en filt då hon trodde att jag sov. Häromdagen kom hon och serverade mig ett glas mjölk då jag låg i sängen - jag hade inte bett om det och ville egentligen inte ha mjölk men det var bara så gulligt. När jag har varit på toa och spytt har hon kommit och skönat mig på ryggen och sagt "såja mamma, det går bra".

Jag älskar dej skruttibangbang!